Kära du,
vi har under många år haft någon form av vänförhållande. På senare tid kan man väl säga att det mest varit ett förhållande på distans, men jag har ibland följt dina berättelser på nätet. Kanske inte med det största intresse jag kunnat uppbåda, men inte heller fullständigt ointresserat.
Jag erkänner att det mest skett på mina villkor, kanske rentav lite egoistiskt. När du nyligen började höra av dig på eget initiativ så kanske jag borde ha känt mig smickrad, men jag var ärlig och sa redan från första dagen att jag inte var intresserad av dig längre.
Tyvärr tycks det inte hjälpa. Vecka efter vecka, alltid på en torsdag, kommer du tillbaka. Vecka efter vecka svarar jag att jag inte är intresserad. Varje gång jag säger att jag inte vill höra av dig igen svarar du artigt att du uppfattat meddelandet. Jag har mailat dig, jag har ringt dig, varje gång samma sak. Du lovar att hålla dig borta.
Men, nästa vecka är du tillbaka igen, du vägrar ge upp och det börjar kännas rätt obehagligt. Kanske hjälper det att vara så här öppen och berätta för andra hur illa du beter dig.
Så, DN.STHLM, kan du vara så vänlig och lämna mig ifred. NU.
Med, inte längre så kära, hälsningar,
933108998 (som du tycks föredra att kalla mig)
