I april skrev jag om det första IPRED-målet och noterade framförallt bristen på faktiska bevis i den ansökan som lämnades in till Solna Tingsrätt.
Nu har hovrätten sagt sitt och det är uppenbart att de har högre läsförståelse än tingsrätten. När jag läser hovrättens protokoll tycks det som att de också har förstått att ansökan inte innehåller något som faktiskt bevisar att de filer som påstås finnas på servern varit tillgängliga för andra.
Emellertid finns inte någon utredning som klargör hur Svenska Antipiratbyrån fått tillgång till inloggningsuppgifterna eller om annan än byrån kunnat ladda ner verk från ftp-servern. Enligt hovrättens mening går det därför inte att dra några slutsatser om vad som krävs för att få tillgång till inloggningsuppgifterna eller i vilken omfattning dessa uppgifter fått spridning. Det finns därför inte heller något underlag för att bedöma kretsens syfte, storlek, karaktär, inträdesvillkor eller beständighet. Inte heller går det att bedöma om något ekonomiskt syfte förelegat.
Två hovrättsråd reserverade sig med en annan åsikt.
Sannolika skäl föreligger således för att det rört sig om ett tillgängliggörande som inte riktat sig till en helt sluten krets.
Såvitt jag förstår handlade det om en FTP-server som krävde login. Jag är förstås inte jurist men jag kan inte riktigt se hur man kan tolka det som att det inte rör sig om en sluten krets användare. Serverns ägare kunde i princip ha varit den enda användaren, några bevis för annat finns inte i ansökan.
Hovrätten ser dock ingen konflikt mellan IPRED och datakommunikationsdirektivet som normalt förhindrar en operatör att lämna ut abbonnentuppgifter.