Simon skriver idag om hur Maskinen misslyckas med att få in pengar. Nu vet jag inte om just Maskinen är signade hos något större bolag, men det är ändå ett utmärkt exempel på hur musikbranschen helt enkelt inte förstår de affärsmöjligheter ny teknik ger dem.
Redan när Napster var ”hett” så borde musikindustrins marknadsförare ha förstått att det fanns en marknad för nedladdningsbar musik och funderat över hur de bäst skulle tjäna pengar på den. Det gjorde man inte, än i dag är det många bolag/artister som vägrar tillhandahålla sin musik till de betaltjänster som finns (iTunes, Amazon och Spotify för att nämna några).
På den vägen är det fortfarande, musikindustrin håller krampaktigt fast vid hur det var förr och tycks skräckslagna inför förändringar.
Istället väljer man att krångla till det för sina betalande kunder. Man har infört DRM-skydd som varit så opraktiska för köparen att det är obegripligt att någon överhuvudtaget vill betala för produkten. Sony BMG gick så långt att de försåg sina musik-CD med speciella spionprogram som installerades i kundens dator om han fick för sig att spela skivan där. På DVD-filmer finns ibland ett meddelande om att det är olagligt att kopiera filmen, ofta gjort så att man tvingas vänta under lång tid på själva filmen medan meddelandet visas. Allt detta drabbar den som betalat för produkten.
Hur i all världen tänker man när man straffar sina betalande kunder och sedan påstår sig vara förvånad över att kunderna väljer de bättre fungerande alternativ som erbjuds gratis?
Apropå gratis, ett återkommande påstående i piratdebatten är att piraterna enbart är snåla och inte vill betala för sig. Ett handfast exempel på att pirater gärna betalar för god underhållning visade sig idag efter TPB-rättegången, även om pengaflödet ledde till blomsterhandeln istället för till skivaffären. När förhöret med Roger Wallis avslutades fick han den vanliga frågan från rättens ordförande om han ville ha någon ersättning för att han inställt sig i rätten. Wallis svarade att rätten gärna fick skicka blommor till hans fru.
Det kunde rätten inte göra, men uppenbarligen var det många andra som kunde. SVD rapporterar att en blomsteraffär på Lidingö hittills levererat över 50 blommogram till fru Wallis. Jag gissar att de flesta beställningar gjordes via interflora.se som fördelar inkomna beställningar över de blomsteraffärer som finns i mottagarens område. Om en enda butik har gjort 50 leveranser är det troligt att familjen Wallis sedan länge fått slut på vaser.
Vi som tackat Wallis berättar också om detta, liksom Emma. Andra bloggar om Roger Wallis. Om du missat vad förhöret med Wallis handlade om så skriver Oscar om den mediala katastrofen. Eller varför inte lyssna själv hos SVT.
Uppdatering: SVD rapporterar nu att vaserna mycket riktigt tog slut. Och jag själv fick tid att lyssna på förhöret:
Danowsky tycker att Roger Wallis borde vara bekymrad
och Thomas Engström tycker att vi ska krossa filmbolagen