Ikväll sprang jag rakt in i väggen för första gången.  Ja, den nya betalväggen hos SvD alltså.  En popup berättade för mig att jag bara kunde läsa fem artiklar till, så jag kände mig naturligtvis tvungen att klicka runt lite planlöst för att se vad som skulle hända.

Jodå, det hände något.

svd.se betalvägg

Skärmdumpen här ovanför visar hur popupen ser ut när man kommer till en sida som man inte får läsa.  Sidan i exemplet berättar om hur SvDs betalvägg fungerar, men den fick jag alltså inte läsa innan jag betalat.   Svindlande logik (om än med visst underhållningsvärde).

Popupen förklarade att jag behövde köpa ett dagspass (vid halv ett på natten!) eller en prenumeration. Hur reagerade då min geekhjärna på detta DIGITALA erbjudande?   Jo, den ropade ”JIPPI, EN UTMANING!” och innan jag ens funderat på att betala hade ryggmärgsreflexen redan dragit igång Firebug för att titta närmare på koden bakom sidan.

En stund senare hade jag gjort en liten chromeplugin som snällt filtrerade bort funktionerna som ”låste” sidan och lät mig läsa som vanligt.   Nu var det egentligen inte alls nödvändigt att göra en plugin, det hade räckt med att öppna svd.se i ett ”incognito”-fönster eller ställa in browsern att inte spara cookies från svd.se, men det hade inte haft något vidare hackvärde och jag satt ändå här och hade tråkigt.

Nej, jag tänker inte distribuera pluginen och kommer inte att använda den själv heller. Det var bara avsett som en stunds kodgymnastik och nattpyssel. Troligen kommer jag, i likhet med de flesta (före detta) svd.se-läsare, istället att välja en annan källa för nyheter i fortsättningen.

Förresten, ”nyheter”.  Tidigare idag fanns på svd.se en artikel om hur man kunde titta i handflatan och se om man hade anlag för våld.   Det är svårt att komma längre bort från journalistik eller nyheter än så, men SvD tror på allvar att någon vill betala för sånt trams?  Jaha, men lycka till då.

 

 

Hursomhelst, om någon från SvD skulle läsa det här så vill jag tacka för en stunds underhållning i natten. Jag gillade särskilt det kreativa greppet med dynamiskt genererade funktionsnamn i javascript.  Det hjälpte förstås inte på något sätt, men jag tyckte ändå det var lite sött.