Det är ingen brist på nyheter om PostNord, men jag känner mig numera så fullständigt uppgiven när det gäller deras obefintliga service att det är sällan jag riktigt häpnar.  Men när jag läser ett citat av PostNords kommunikationsdirektör Thomas Backteman i SvD undrar jag faktiskt hur fasen en sån människa har fått sitt jobb.  Hur i all världen kan han tro att det är hans uppgift att ha åsikter om vad det är i paketen?  ”hårsnoddar och kylskåpsmagneter” säger han.  So what?  Postnords uppdrag är att leverera försändelsen, inte att bry sig om vad den innehåller.

Naturligtvis saknar jag inte själv PostNord-relaterade anekdoter.  Den senaste handlar om ett paket som skickats från Tyskland där jag tyvärr inte förstod att de skulle leverera via PostNord, hade jag sett det hade jag handlat någon annanstans.  Webbshoppen gav mig i alla fall ett trackingnummer och jag kunde via PostNords app följa paketets väg genom Sverige.  Inte för att notifieringarna är särskilt informativa, men ”Försändelsen är på väg” känns ändå bra att se även om man inte har minsta aning om vad det egentligen betyder.

Under gårdagen berättade appen för mig att paketet hade status ”Lastad på bil, utkörning påbörjad”.  Det var en bra start, men sedan gick det fort utför.  Vid 11-snåret är jag i köket för att fylla på kaffemuggen. När jag råkar titta ut genom köksfönstret ser jag en postbil av gammal modell, gulfärgad och med blått posthorn, passera uppför gatan.  Den rundar vändplatsen och åker sakta nedför gatan.  Strax före min infart stannar den.  Kanon, tänker jag, nu kommer mitt paket.  Men efter en stund, max en halvminut, åker den sin väg igen utan att föraren lämnat bilen.

Postbedragare

En liten stund senare får jag en notifiering i min mobil.

Jo, porten var antagligen låst.  Därför hade jag tidigare på morgonen tejpat upp en lapp på dörren. Den såg ut så här:

 

Men den såg förstås aldrig föraren, för han brydde sig inte om att lämna bilen.  Allt han gjorde var att stanna till, knappa in i sin terminal att han inte kunde leverera, för att sedan åka vidare.   Själva paketet hade förstås också mitt telefonnummer tydligt utskrivet, men vad hjälper det när föraren inte orkar göra sitt jobb.

I andra verksamheter skulle det betraktas som bedrägeri att ta betalt för en tjänst som man inte utför.  Hos PostNord tycks det vara fullt acceptabelt, kanske rentav en del av själva kärnverksamheten.

Förhållandevis nya företag typ Apotea, Mathem, Hemköp och Webhallen klarar att helt prickfritt leverera varor i tid hela vägen fram till min dörr och ofta inom bara ett par minuter från utlovad leveranstid.   Men PostNord, som är Sveriges äldsta postförmedlare, klarar inte ens att leverera på rätt dag och dess ledning verkar tycka att det är helt rimligt.