Egentligen gjorde jag förstås allt det här via nätet, sittande vid mitt skrivbord och i soffan med laptop. I stort sett en helt vanlig dag. Om jag hade beskrivit den på det sättet för 15 år sedan hade de flesta läsare skrattat åt min science fiction.

Nu är det inte science fiction, det är en del av vardagen. Vi kommunicerar med varandra över nätet. Vi håller uppe, återupprättar och skapar nya sociala kontakter. Vi betalar räkningar på internetbanken och anmäler vård av sjukt barn hos försäkringskassan. Vi sköter och söker jobb via nätet. Vi letar leverantörer, jämför priser och handlar när och där det passar oss. Vi diskuterar hobbies, politik och andra intressen. Precis som vi också gör via telefon eller öga mot öga.

För en något yngre generation än min är allt det här självklart, de funderar inte över det. Hur skulle man annars göra.

Tyvärr finns det också en grupp människor som inte alls förstår hur det här kan vara en del av vardagen. De blir skräckslagna över tanken på att någon ägnar så många timmar av sin dag vid en dator. Om man okritiskt lyssnar på dem så måste man dra slutsatsen att jag är en nätmissbrukare som behöver behandling (som av en ren slump säljer de dessutom såna behandlingar!).

Trots deras högljudda och envisa mässande kommer jag inte att skriva in mig på behandlingshemmet. Däremot ska jag ta en promenad i solen, kanske tar jag en fika med en bekant. Sånt har jag nämligen mer tid för när jag kan sköta så mycket annat via nätet.

(edit: nu har snyfthistorierna nått Aftonbladet också)

Ok, jag gillade Headweb redan tidigare, men det här var bra tänkt och billig marknadsföring.

Nä, sånt händer nog inte i verkliga livet, men på nätet tycker Apoteket att det är ok att göra så.

Igår försökte jag besöka apoteket.se för att kolla hur många uttag jag hade kvar på ett lagrat recept. Tre gånger försökte jag logga in med BankID, men ingen av gångerna lyckades. Jo, jag har lyckats tidigare och använder dessutom Internet Explorer eftersom den brukar vara det enda säkra kortet på undermåliga sajter, i synnerhet i kombination med det usla BankID. Men igår gick det inte. Själva autentiseringen såg ut att fungera, men sedan laddades ingen sajt. Eller rättare sagt, den laddade, och laddade, och laddade…

Efter ett tag gav jag upp och tänkte prova igen lite senare. Då möttes jag av Kommer Strax-skylten:

Jaja, en “liten stund” kan jag väl vänta, det är ju inte så att jag är sjuk eller så.  Eh, hmm.  Nåja.  Jag ägnar mig åt annat men tittar in då och under kvällen och sena nattimmar.  Nä, fortfarande “tillfälligt driftstopp”.

Ytterligare 12 timmar senare är det fortfarande tillfälligt och jag förväntas vänta ytterligare En Liten Stund.

Om det verkligen hade varit fråga om ett planerat arbete så hade de haft en tidpunkt när de beräknade vara klara.  Begär jag för mycket när jag tycker de kunde upplysa kunden om den tidpunkten istället för ett snorkigt “vänligen försök igen”?

Nu är det förstås ett monopol det handlar om. Kunden ska antagligen vara tacksam för att få service överhuvudtaget och får minsann snällt vänta på sin tur.

P-platser är ofta bristvara i Stockholmsområdet. Nu har någon fått för sig att åtgärda platsbristen på den här gatan genom att skapa nya platser. Bra tänkt, men genomförandet lämnar en del att önska.

Jag har platsen 5128 på bilden här ovanför. De nya platserna är de som är numrerade 5600-5605. Jag antar att den som planerat detta är en praktikant som själv saknar körkort och erfarenhet av att parkera ett fordon…